Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. II, 5 - Romeo och Julia. II, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Er älskling talar som en nobel man –
Hvar är er mor?"
Nå, heliga madonna,
Så het ni är! Nej, har man hört på maken!
Är detta plåster för min stackars rygg?
Gå hädanefter edra är’nden sjelf!
Ack, hur du väsnas! Fort, hvad svarte han?
Har ni fått lof att gå till bikt i dag?
Så ila genast till Lorenzos cell;
Der fins en man, som er till fru skall göra.
Nej, se hur blodet färgar hennes kinder!
Då nytt det vankas, bli de purpur genast.
Spring ni till klostret; jag går bort att hemta
En stege, som skall hjelpa älskarn opp
I fogelboet, när det blifvit mörkt.
För dina fröjder får jag släpa så,
Men du skall väl i natt din börda få.
Nu vill jag spisa. – Fort, till paterns cell!
Farväl! Jag flyger till min lyckas tjäll.
Välsigne himlen så ert helga band,
Att framtids sorg ej når oss med sin klagan!
Ja, amen, amen! Dock, låt sorgen komma
Med all sin tyngd; den kan ej väga opp
Minutens fröjd vid hennes hulda åsyn.
Vig du oss samman blott med helga ord,
Och se’n må döden göra hvad han kan,
Den kärleksmördaren, blott hon är min.
En våldsam fröjd plär våldsam ända taga;
Den dör i sin triumf, som eld och krut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
