Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Menedare och hycklare och skurkar. –
Men hvart har karlen tagit vägen? – Petter!
Tag hit en snaps! Ett sådant här elände
Lär göra mig båd’ grå och gammal snart.
Skam tage Romeo!
Din tunga vissne
För detta ord! Till skam blef han ej född,
Ty skammen skäms att sitta på hans panna,
Som är en thron, der äran borde krönas
Till hela vida verldens envåldskung. –
Ack huru grymt af mig att banna honom!
Ni talar godt om den, som dräpt er frände?
Skall jag då tala illa om min man?
Ack, arma make, hvilken tunga smeker
Ditt namn, om jag, som vigdes till din hustru
För trenne timmar sedan, sargar det?
Men hvarför, grymme, dräpte du min frände?
Den grymme fränden eljest dräpt min make. –
Tillbaka till er källa, galna tårar,
Ty edra droppars skatt hör smärtan till,
Fast J af misstag helgen dem åt glädjen.
Min make lefver frälst från Tybalts svärd,
Och mördaren Tybalt ligger sjelf på platsen.
Det är en tröst; men hvarför gråta då?
Det var ett ord, som, mer än Tybalts död,
Mig krossade; jag glömde det så gerna:
Men ack, det fäst sig i mitt minne så
Som samvetsaggen i en brottslings hjerta:
"Tybalt är död, och Romeo är biltog!"
Ej tiotusen Tybalts väga upp
Det enda ordet biltog. – Tybalts död
Var jemmer nog, om allt dervid fått stanna:
Men finner bittert qval i sällskap fröjd,
Och skall det stads ha andra qval i spåren,
Hvi följde då på Tybalts död ej bud
Om faders, moders, ja om bådas död?
Det hade väckt hos mig en mindre klagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
