Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du är, min son, bland slika olycksbröder.
Jag bringar tidender om furstens dom.
Hvad mindre kan den vara väl än dödsdom?
Nej, mildare gick domen från hans läppar;
Ej kroppens död, men kroppens landsflykt blott.
Ha, landsflykt! Var barmhertig! Heldre död!
Ty landsflykt i sin blick har mera fasa,
Än sjelfva döden. Säg blott icke landsflykt!
Du är ifrån Verona biltog dömd;
Var tålig, verlden är ju vid och stor.
Ej verld det finnes utom dessa murar,
Blott skärseld, qval och sjelfva helvetet.
Förvisad hän, jag är förvist från verlden;
Förvisas verlden är att dö, och landsflykt
Är således ej dödens rätta namn.
Om nu du kallar döden landsflykt, hugger
Du af mitt hufvud med en gyldne bila
Och ler åt samma hugg, som mördar mig.
O, dödssynd! Hårda, otacksamma sinne!
Ditt brott af lagen kallas död, men fursten
Af skonsamhet för dig har jemkat lagen
Och bytt det svarta ordet död till landsflykt.
En sällspord nåd, och du – du ser den ej!
Det marter är, ej nåd: ty här är himlen,
Der Julia andas; hvarje katt och hund
Och minsta mygga lefver här i himlen,
Ty de få se och skåda Julia.
Det får ej Romeo. En högre rang,
En större lycka, större gunst och hyllest
En fluga har än jag; hon får beröra
Den dyra handens hvita underverk
Och stjäla salighet från hennes läppar,
De blyga, evigt rodnande Vestaler,
Som tro att deras egen kyss är synd.
Det får ej Romeo, ty han är biltog,
Men flugan får, då han får ta till flykten,
Ty flugan hon är fri, men biltog jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
