Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liksom det nyligen med gudlös hand
Förgjorde hennes frände. – Säg mig, munk,
I hvilken del af denna usla kropp
Bor väl mitt namn? Säg fort, att jag må sköfla
Den leda gömman!
(Drar värjan).
Håll din galna arm!
Är du en man? Ditt yttre ropar ja,
Men dina tårar vittna om en qvinna,
Och dina vilda gerningar förråda
Det blinda raseriet hos ett djur.
Jag häpnar för dig: vid min helga orden!
Mer sans och fattning trodde jag dig äga.
Du Tybalt drap; vill nu dig sjelf du mörda?
Och mörda henne, som i dig blott lefver,
Då syndig hand du bär på eget lif?
Hvi smädar du din börd och jord och himmel?
De mötas alla tre i dig, men du
Vill slunga alla tre med ens ifrån dig.
O blygs! Du skymfar vett, gestalt och kärlek,
Då, lik en stenrik ockrare, du äger
Så öfverflöd på allt, men nyttjar intet
Till detta sanna bruk, som prydnad gåfve
Åt din gestalt, din kärlek och ditt vett.
Din ståtliga gestalt är blott en vaxbild,
Så framt ej mannakraft den i sig bär;
Den kärlek, som du svor, är blott en mened,
Om den du dödar, som du svor att älska;
Ditt vett, en prydnad för gestalt och kärlek,
Men alltför vanställt för att gagna dem,
Tar eld, emedan du ej rätt det ansar,
Likt krutet i en vårdslös krigsmans flaska,
Och hvad dig skydda skulle, stympar dig.
Friskt mod; var karl! Din Julia, hon lefver,
Den hulda för hvars skull du låg som död;
En lycka, det; dig ville Tybalt dräpa;
Du dräpte honom: också det en lycka.
Den lag, som hotade med död, blef vänlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
