Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. IV, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Har grefve Paris väl lagt an på er,
Att ni ej skall få sofva stort. – Gud hjelp oss, –
Ja, ja, och amen! – Huru djupt hon sofver!
Jag måste väcka henne. – Fröken! Fröken!
Låt inte grefven taga er på sängen,
Det skulle bli ett hyggligt tag, minsann!
Hvad, redan klädd och sofver om igen?
Jag måste väcka er. – Hör, fröken, fröken!
Min Gud, min Gud! Hjelp, hjelp! Hon är ju död!
O, sorgens dag! Hvi blef jag född till verlden! –
En liten snaps! – Herr grefve! Fru grefvinna!
Hvad buller här?
O, jemmerfulla dag?
Hvad står då på?
Se, se! O jemmerdag!
O ve, o ve! Mitt barn, mitt lif, mitt allt!
Lef upp, se upp! Jag annars dör med dig!
Hjelp, hjelp! Så ropa då på hjelp!
Men blygs då!
Kom straxt med Julia; hennes brudgum väntar.
Ack, hon är död, stendöd! O sorgedag!
Ja, Gud oss tröste! Hon är död, död, död!
Ha, låt mig se, – o himmel, hon är kall!
Ja, blodet stannat, hennes kropp är stel:
Från dessa läppar redan lifvet flytt.
På henne ligger döden lik en vårfrost
Uppå den skönsta ros, som ängen bar.
Fördömda dag! Jag arma, gamla man!
O, jemmerfulla dag!
O, smärtans tid!
Ack döden som tog henne bort, på det
Min klagan skulle väckas, binder nu
Min tunga, att jag icke klaga kan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
