Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romeo och Julia. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se’n vill jag bli er smärtas höfvidsman
Och föra er till döden. Tyst till dess!
Missödet vare slaf åt tålamodet. –
Nu fören fram en hvar, som synes misstänkt.
Främst mig, som minst förmår, misstankan drabbar,
Emedan tid och ställe mot mig vittna
Vid detta hemska mord; nu står jag här
Med talan för och talan mot mig sjelf
Mig sjelf att fälla och mig sjelf att fria.
Säg då med ens hvad du i saken vet.
Kort vill jag vara; många andedrag
Jag har ej qvar på ordande att spilla.
Den döde Romeo var Julias man,
Och hon, den döda der, hans äkta hustru.
Jag vigde dem i hemlighet, och Tybalt
På deras bröllopsdag sin dödsdag fick;
Hans bråda död förviste från Verona
Den unga äkta mannen, och deröfver,
Ej öfver Tybalt, sörjde Julia.
(Till Capulet). Ni – för att skingra eder dotters sorg –
Förlofvade och ville gifta henne
Med våld med Paris; Julia då kom,
Vildt blickande, till mig och bad att jag
Ett medel skulle finna upp att henne
Ifrån det dubbla giftermålet rädda;
Hon annars i min cell sig ville mörda.
Då gaf jag henne, säker på min konst,
En sömndryck, hvilken också verkade
Som jag beräknat; dödens liknelse
Den henne gaf. Jag skref till Romeo
Att komma hit i denna fasans natt
Och taga henne ur sin lånta graf,
Ty vid den tiden borde Julia vakna.
Men brodren Johan, han som gick med brefvet,
Blef uppehållen, och förleden natt
Fick jag mitt bref igen. Då gick jag ensam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
