Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans klagan tysta ned. Än vet man ej –
Hvad jag, när jag har sport att skryt ger heder,
Förkunna skall – att jag lifs-andan fått
Af kungligt blod; och mina bragder kunna,
Med hatten på[1], en lycka så förnäm,
Som den jag nått, tilltala. Jago, vet,
Om jag ej älskade min Desdemona,
Jag ville ej mitt fria ungkarlslif
I band och bojor se för alla skatter
I hafvets djup. – Hvad är det der för ljus?
Det är den vreda fadren och hans vänner; –
Gå undan, herre.
Nej; man bör mig finna.
Min rang, min goda sak, mitt fasta mod
Sig gerna kunna visa. Är det de?
Vid Janus, nej!
Det är hans höghets tjenstfolk och min löjtnant. –
Må nattens goda makter hägna er!
Hvad nytt, god’ vänner?
Hertigen er helsar
Och fordrar att ni snabbt, ja blixtsnabbt, kommer
I detta nu.
Hvad är på färde, tror ni?
Något från Cypern, om jag gissar rätt.
Det tyckes vara hett och brådtom; flottan
Har sändt ett dussin ilbud ut i natt,
Det ena hack i häl uppå det andra.
Fler’ senatorer äro redan uppe
Och hos hans höghet. Hett ni efterfrågas
Och, då ni ej fanns hemma, har senaten
Åt tre särskilda håll sändt skaror ut
Att söka er.
Väl, att ni fann mig här.
Jag vill i detta hus ett ord blott säga
Och kommer straxt.
(Går).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
