Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon är förförd, frånstulen mig, förderfvad
Af trolldomskonster och qvacksalfvardrycker,
Ty ej naturen så besatt kan villas,
När blind och lam och slö den icke är,
Så framt ej trolldom vore med i spelet.
Eho det vara må, som så förrädiskt
Er dotter lockat har från henne sjelf
Och ifrån er – sjelf skall ni här få läsa
I lagens blodiga bok och tolka den
Så strängt ni vill, om ock min egen son
För rätta stode.
Ödmjukt jag er tackar. –
Här står min man; den Mohren här, som nu
Tycks vara särskildt kallad hit af er
I statens värf.
Det gör oss hjertligt ondt.
(Till Othello). Hvad svar har ni att ge på klagomålet?
Ej annat än att så förhåller sig.
Stormäktiga och vördnadsvärda herrar,
J ädle gynnare, af pröfvad ynnest!
Att jag den gamla mannens dotter tagit,
Är visst och sant; sant att jag äktat henne,
Och sjelfva brottets hufvudsumma är
Så stor, ej större. Rå jag är i tal
Och föga rik på fridens lena ord;
Ty från den tid min arm fick sju års merg
Tills nu – på tio månar när, vid pass –
Har den sitt bästa gjort på tältad mark.
Ej stort jag mig förstår på vida verlden,
Om ej då frågan är om kamp och strid,
Och derför skall ej stort min sak jag smycka
I talan för mig sjelf. Tillåten mig,
Så skall jag dock osminkadt er berätta
Min kärleks lefnadslopp: hvad gift, hvad konster,
Hvad mäktig trolldom och besvärjelse –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
