Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur jag den sköna frökens kärlek fått,
Och hon fått min.
Förtälj oss det, Othello.
Hennes far
Höll af mig, bjöd mig ofta hem till sig
Och sporde mig om mina lefnadsöden
Från år till år; belägringar, bataljer
Och andra äfventyr.
Jag gick igenom allt, från gosse-åren
Intill den stund då han mig bad berätta.
Då talte jag om svåra olycksfall,
Om grymma faror så till sjös som lands;
Hur på ett hår jag undgick död i striden,
Tillfångatogs af stolta fiender
Och såldes såsom slaf; hur jag blef fri
Och redde mig på mina vandringar,
Hvarvid jag fick anledning till att orda
Om djupa grottor, ofruktbara öknar,
Tvärbranta klippor, fjell, som himlen nå;
Om kannibaler, ätande hvarandra,
Anthropophager och folk, hvars hufvu’n växte
Inunder deras skuldror [1]. Höra på,
Det ville Desdernona mycket gerna,
Men sysslor drogo henne ständigt bort;
Och alltid, se’n hon skött i hast dem undan,
Kom hon igen och med ett hungrigt öra
Uppfångade mitt tal. Det märkte jag,
Tog läglig tid i akt och fann ett sätt
Att få från hennes mun en hjertlig bön
Om skildring af min hela pilgrimsfärd,
Af hvilken hon blott strödda stycken hört,
Men ej omständligt. Som hon bad, jag gjorde;
Och ofta lockade jag fram en tår,
När talet föll på något olycksöde,
Jag lidit i min ungdom. När jag slutat,
Gaf hon till lön åt mig en verld af suckar
Och sad’: "Ack, underbart, högst underbart!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
