Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärkt för sin duglighet, så sätter dock den allmänna
rösten, som är händelsernas enväldiga herrskarinna,
en ännu större tillit till er. Ni måste derföre
hålla till godo med att förmörka glansen af er nya
lycksalighet med att åtaga er detta vilda och stormiga
värf.
Oth.
Tyrannen vana, vördnadsvärda herrar,
Har gjort den vilda stridens bädd af stål
För mig så mjuk som svandun. Jag bekänner –
Det är min muntra trefnad och natur
Att slita ondt; och jag åtager mig
Det ottomanska kriget utan tvekan.
Nu böjer jag mig ödmjukt för senaten
Och kräfver lämplig omsorg för min hustru,
Tillbörligt hägn och understöd för henne
Med den beqvämlighet och tjenarskara,
Som höfves hennes stånd.
Om ni behagar –
Hos hennes far.
Jag vill ej ha det så.
Ej heller jag.
Ej heller jag. Hos honom
Jag vill ej bo; min far det skulle plåga
Att se mig ständigt. – Nådigaste hertig,
Böj nu till mina ord ett nådigt öra
Och låt mig i er röst ett fribref finna,
Som hjelper mig i min enfaldighet.
Hvad vill ni, Desdemona? Säg!
Att jag
Höll Mohren kär, för att med honom lefva,
Det må min plötsligt komna olycksstorm
Basuna ut. Mitt hjerta kufvadt blef
Utaf min man just sådan som han är. [1]
Jag såg Othellos anlet i hans själ,
Och åt hans ära, åt hans hjeltemod
Jag offrade mitt hjerta och min lycka.
Om jag, en fridens kålmask, lemnas hemma
Och han i örlig går, beröfvas mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
