Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nått säkert skygd och hamn, så har den sjunkit;
Den kan omöjligt härda ut med sådant.
Nytt, gode herrar! Nu är kriget slut;
Orkanen har så pryglat Turkarna,
Att deras planer hafva blifvit halta.
Ett ståtligt skepp ifrån Venedig har
Sett större delen utaf deras flotta
Ett rysligt skeppsbrott lida.
Är det sant?
Fartyget har i hamnen lupit in;
En Michael Cassio från Verona,
Den tappra Mohrens löjtnant, är i land;
Men Mohren sjelf är än till sjös och kommer
Som högsta styresman till Cypern hit.
Det fägnar mig; en värdig guvernör!
Men Cassio – huru tröstrikt än han talar
Om Turkens skepsbrott – ser dock sorgsen ut
Och ber för Mohren, ty de skildes åt
Af svår och våldsam storm.
Gud skydde honom!
Jag honom tjenat har; han för befäl
Som äkta krigsman. Låt oss gå till stranden
För att bese det nyss anlända skeppet
Samt stirra efter Mohren ända dit,
Der himlens azurhvalf och hafvets yta
I ett försmälta.
Låt oss göra det,
Ty hvarje ögonblick en väntan är
På skepp som kunna landa.
Jag er tackar,
J tappre män på denna krigar-ö,
Som älsken Mohren så. O, måtte himlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
