Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mot elementerna beskydda honom!
Vi skildes åt uppå ett stormigt haf.
Hans fartyg är väl godt?
Hans skepp är dugtigt timradt, och hans styrman
En mycket kunnig och bepröfvad karl;
Och derför kan mitt hopp, af öfverspänning
Ej dödssjukt än, tillfriskning djerft förbida.
Ett skepp, ett skepp, ett skepp!
Hvad är det der för buller?
Tom är staden;
Längs utåt stranden stå i långa rader
Folkhopar tätt och ropa högt: "ett skepp!"
Mitt hopp inbillar sig, att det är Mohren.
De salutera höfligt; vänner är det
Åtminstone.
Jag ber er, bästa herre,
Gå, skaffa oss besked om hvem som kommit.
Är generalen gift, min bästa löjtnant?
Högst lyckligt. Han har vunnit sig en mö,
Som täflar med allt rykte, all beskrifning,
Går vidt utöfver lärda pennors smicker
Och är med sina dygders herrlighet
I skapelsen en krona. [1] – Nå, hvem kom?
Othellos fänrik; Jago heter han.
Hans resa har gått mycket fort och lyckligt.
Ovädret, störtsjön och den vilda stormen,
Blindskären och sandreflarna, som ligga
Och lura på de stackars kölarna,
Bortlade – skönhetssinne tycks de ha –
Sin mordiska natur och släppte fram
Den fromma Desdemona.
Hvem är det?
Hon, som jag talte om, vår höfdings höfding,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
