- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Tionde bandet /
218 / 30

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. II, 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag.

(Afsides). Åh, än stämmer det!
Men jag skall skrufva ned den der musiken,
Så sant jag ärlig är!


Oth.

Kom med till slottet. –
Hör nu: vårt krig är slut och Turken dränkt. –
Hur må de gamla vännerna på ön? –
Min vän, du blir på Cypern gerna sedd;
Mig höll man mycket af. – Ack, kära barn,
Jag talar utan sammanhang! Jag svärmar
I min lycksalighet. – Gå, bästa Jago,
Till stranden ned och hemta mina saker;
För skepps-kaptenen upp till citadellet;
Han är en dugtig karl, och hans förtjenster
Stor aktning kräfva. – Kom, min Desdemona;
Ännu en gång, välkommen hit till Cypern!


(Othello, Desdemona och sviten gå).

Jag. (Till en betjent). Gå du genast till hamnen
och vänta mig der. (Till Rodrigo). Kom hit. Om du
är karl, – ty det sägs, att till och med pultroner,
då de äro kära, få sig något ädelt i sin natur, som
icke är dem medfödt – så hör mig. Löjtnanten är på
slotts-vakt i natt; – men, först bör du veta en sak:
Desdemona är riktigt kär i honom.

Rodr. I honom! Åh, det är omöjligt!

Jag. Lägg fingret – så, och låt undervisa dig. Gif
bara akt på med hvilken häftighet hon blef kär i
Mohren, endast för det att han skröt och pratade
besatta lögner för henne. Tror du, att hennes kärlek
evigt kan underhållas med prat? Inbilla dig inte
det, min förståndiga vän. Hennes ögon måste ha
någon näring; och hvad nöje har hon väl af att se
på fan? När blodet blifvit afkyldt med smek och lek,
då tarfvas – för att återigen upptända det och gifva
mättheten frisk aptit igen – ett älskvärdt yttre,
sympati i ålder, seder och fägring; allt det der
felas Mohren. När hon nu saknar dessa för sin trefnad
erforderliga villkor, skall hennes finkänslighet
finna sig bedragen, börja att vämjas vid Mohren,
rata och afsky honom; sjelfva naturen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:49:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/j/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free