Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oth.
Vid Gud, mitt blod
Begynner nu regera mitt förnuft!
Och vreden, som förståndets klarhet svärtat,
Vill leda mig i väg. Om blott jag rör mig,
Blott lyfter armen, skall af er den bästa
I stoftet falla. Säg, hur började
Den usla trätan? Hvem var upphofsmannen?
Den som till detta brott befinnes saker –
Om ock min egen tvillingsbror han vore –
Skall stötas från mig. Hvad? Midt i en fästning,
Der hvarje bröst än bräddfullt är af skräck,
Begynna gräl och slagsmål nattetid
Och det på högvakt, som bör friden skydda! –
Vidunderligt! – Säg, Jago, hvem begynte?
Om tjenstförpligtad och parti-befryndad
Du säger mindre eller mer än sanning,
Är du ej krigsman.
Tag mig ej så ömt! –
Må förr min tunga skäras ur min mun,
Än att den skulle tala ondt om Cassio!
Dock tror jag ej, att rena sanningen
Skall skada honom alls. – Så gick det till:
Jag och Montano voro i ett samtal;
Då kom en karl, som högljudt skrek på hjelp,
Och efter honom Cassio med sitt svärd
I högsta hugg. Då ställde sig Montano
I Cassios väg, bad honom vara stilla.
Jag sjelf förföljde honom der, som skrek,
På det att ej med rop – som likväl skedde –
Han måtte skrämma staden. Han var snabb
Och undankom. Jag vände om i hast,
Enär jag hörde klingors hugg och rassel
Samt Cassio svärja, hvilket aldrig förr
Jag hört än då. När jag tillbaka kom, –
Fort gick det – fann jag dem i häftigt slagsmål
Med hugg och stöt; just så som sedermera
Då ni dem skilde åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
