Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och suckade och kysste och skrek till:
"Fördömda öde, som dig gaf åt Mohren!"
O, rysligt, rysligt!
Det var blott en dröm.
Men den bevisar dock att något skett;
Fördömdt betänkligt, fast det är en dröm.
Den kan förstärka andra ting, som ge
Ett svagt bevis.
Jag sliter sönder henne!
Åh nej, var klok. Än se vi intet gjordt,
Hon kan ju vara trogen. Säg mig blott –
Har ni ej stundom i er makas hand
En näsduk sett, med blad och blommor stickad?
Det var den första skänk hon fick af mig.
Det vet jag icke. Men en sådan näsduk,
Som visst var hennes, såg jag Cassio nyss
Aftorka skägget med.
Om det är den, –
Om det är den, ja, om den blott är hennes,
Så ha vi straxt ett nytt bevis mot henne.
O, att den bofven hade tusen lif!
Ett är för vekt och ringa för min hämd.
Nu ser jag allt är sant! – Se här, o Jago,
Så blåser jag min kärlek ut i luften;
Nu är den slut. – Upp ur din djupa håla, svarta hämd!
Upplåt, o kärlek, hjertats thron och krona
Åt envåldskungen Hat; sväll upp, mitt bröst,
Sväll upp, ty du är fyldt med huggorms-gaddar!
Jag er besvär, var lugn!
Blod, Jago, blod!
Var lugn, ert sinnelag kan ju sig ändra.
Nej aldrig, Jago! Liksom Ponti haf[1],
Hvars kalla strömdrag sträfvar rastlöst framåt
Förutan ebb och håller jemna stråten
Fram till Propontis och till Hellesponten;
Så skall min mordlust i sin starka fart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
