Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. III, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Desd.
Väl, Othello.
Gif mig din hand. – Den fuktig är, min vän.
Den är ej torr ännu af sorg och ålder.
Det gifmildhet och fruktsamhet betyder; –
Het, het och fuktig! [1] Jo, den handen kräfver
Försakelse och späkning, bön och fasta
Samt mycken tukt och fromma öfningar,
Ty ung och svettig sitter här en djefvul,
Som uppror gör. – Det är en vänlig hand,
En kärlig hand.
Det må du också säga,
Ty det var den, som gaf mitt hjerta bort.
En gifmild hand! Förr bortgaf hjertat handen;
Nu bär man i sin sköld: "hand, icke hjerta." [2]
Det der förstår jag ej. – Nu till ditt löfte.
Hvad löfte, kära barn?
Jag har stämt Cassio hit att råka dig.
Jag har en stygg och mycket envis snufva;
Får jag din näsduk låna?
Här, min vän.
Den jag dig gaf.
Den har jag icke hos mig.
Ej hos dig?
Nej, verkeligen icke.
Det var illa;
Ty den näsduken fick min mor till skänks
Af en Zigenerska, som kunde trolla
Och nästan se på menskor hvad de tänkte.
Så länge som min mor den hade qvar,
Det sade qvinnan, skulle den förläna
Behag åt henne samt vid hennes kärlek
Min far fastkedja; miste hon den, eller
Bortskänkte den, så skulle straxt min far
Bli led vid henne samt hans ande jaga
Nytt kärleks-vildt. Min mor den gaf åt mig
Uppå sin dödssäng samt befallte mig,
När ödet mig en gång beskärde hustru,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
