Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hemkallas han igen utaf senaten
Och Cassio får hans plats som guvernör.
Det skulle fägna mig.
Månn’ det?
Min herre?
Det fägnar mig, att du har blifvit tokig.
Hur så, min dyraste Othello?
Djefvul!
(Slår henne).
Det har jag ej förtjenat.
Nådig herre,
Det skulle ingen i Venedig tro,
Om ock jag svor på att jag sett det sjelf.
Det går för långt. Hon gråter; blidka henne.
O djefvul, djefvul! Kunde jorden bli [1]
Af qvinnogråt befruktad, skulle der
En krokodil af hvarje droppa bli.
Bort, bort!
Jag vill ej med min åsyn mer
Bedröfva dig.
(Vill gå).
En lydig fru, i sanning!
Jag ber er, herre, kalla henne åter.
Min fru, –
Min man?
Hvad vill ni henne, herre?
Hvem? Jag, ers nåd?
Ja visst; ni ville ju,
Att hit hon skulle vända om igen.
Ja, hon kan vända om och dock gå framåt
Och vända om igen; och gråta kan hon,
Och lydig är hon, som ni säger – lydig,
Ja mycket lydig! – Gråt; gå på med det! –
Hvad det beträffar, – skickligt hycklad känsla! –
Jag är hemkallad nu. – Gå du din väg;
Jag skickar genast efter dig. – Jag lyder
Och reser till Venedig. – Bort; vik hädan! –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
