Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Em. Jag känner en dam i Venedig, som skulle hafva
gått barfotad till Palestina för en tryckning af hans
underläpp.
Desd.
(Sjunger).
"Vid fikonaträdet satt flickan och gret,
Sjung vide, gröna vide!
Med handen på bröstet och hufvud mot knä’t,
Sjung vide, vide, vide!
Och ängsligt sorlade bäcken dervid,
Sjung vide, gröna vide!
Och kiseln blef mjuk af gråten så strid,
Sjung vide, vide, vide!"
Lägg undan det der.
"Sjung vide, vide, vide!"
Jag ber dig, skynda dig; han kommer straxt.
"Af vide jag skall nu mig binda en krans" –
"O, banna ej honom; hans vrede är skön, –"
Åh nej, det kommer se’n. – Hvem knackar der?
Det vinden är.
"Jag sade: du falske! Då svarade han:
Sjung vide, gröna vide!
Jag tar mig en flicka; tag du dig en man.
Sjung vide, vide, vide!
Gå nu din väg; god natt! Mitt öga kliar,
Månn’ det betyder gråta?
Det är skrock.
Så har jag dock hört sägas. –
Men ack, de karlarna, de karlarna!
Säg mig uppå ditt samvete, Emilia,
Tror du att qvinnor finnas, som så groft
Bedraga sina män?
Det tror jag visst.
Nå, ville du det göra, min Emilia,
För hela verlden?
Ville ni det icke?
O nej, vid himlens ljus!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
