Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oth.
När det är gjordt, så fins
Ej uppskof till.
Blott tills jag hunnit bedja!
Det är för sent.
(Han qväfver henne).
(Utanföre).
Ers nåd, ers nåd! Hollah! Ers nåd, ers nåd!
Hvad buller der? – Ej död? Ej riktigt död? –
Jag, som är grym, kan ock barmhertig vara;
Jag vill ej att din pina skall bli lång.
Så, så.
(Sticker henne med sin dolk).
Hollah! Ers nåd, ers nåd?
Hvem der?
Ack, ack, ett ord med er, min nådig herre!
Ja så, Emilia! – Straxt! Nu är hon död. –
Hon kommer visst med bud om Cassios död;
Starkt bullret var. – Ha! Hon ej rör sig mer.
Så tyst som grafven! – Skall jag öppna? Hvad? –
Jag tror hon rör sig. – Nej. – Hur skall jag göra?
Hon börjar säkert tala till min hustru –
Min hustru! Hustru! Hustru! Hvilken hustru?
Jag har ej någon hustru!
Ack, outhärdligt! Olycksdigra stund!
Nu är det visst en stor förmörkelse
På sol och måne, och den skrämda jorden
Remnar dervid.
Jag er besvär, låt mig med er få tala,
Min nådigaste herre!
Jag glömde dig; Emilia, kom nu in!
Tyst, – straxt på stund! – Jag drar gardinen för. –
Hvar är du? Nå, hvad har du nu att säga?
Ers nåd, ett rysligt mord har skett derute.
Hvad? Nu?
Just nu, ers nåd.
Ja, det är säkert månen skulden till;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>