Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han kommer jorden närmare än vanligt
Och gör folk galna.
Cassio, nådig herre,
Har dräpt en ung Venetianare,
Rodrigo kallad.
Hvad? Rodrigo dräpt?
Och Cassio dräpt?
Nej, Cassio är ej dräpt.
Ej Cassio dräpt? Ha, då är mordet ostämdt,
Och hämdens ljufva ton har börjat skorra.
Ack, ack, oskyldigt mördad!
O Gud, hvad skrik var det?
Det? Hvad?
O ve! O ve! Det var min fru som skrek.
Hjelp, hjelp! O tala mer, min goda fru!
O Desdemona! Goda fru, o tala!
Jag dör oskyldig.
Hvem har detta gjort?
Ingen – jag sjelf, – farväl!
Min helsning till min make; o farväl!
Hvad? Kan hon vara mördad?
Ack, hvem vet?
Hon sad’ ju sjelf, att icke jag det gjort?
Det gjorde hon; jag måste vittna sant.
Hon gick som lögnerska till helvets-elden,
Ty det var jag, som henne mördade.
Dess mer är hon en engel, och dess mer
En kolsvart djefvul ni!
Till laster hon förföll och blef en sköka.
Nu ljuger du på henne, du din djefvul!
Hon var så falsk som vatten.
Du är så vild som eld, om du kan säga
Att hon var falsk. O, hon var himmelskt trogen!
Hon blef förförd af Cassio; spörj din man.
Fördömd till helvets afgrundsdjup jag vore,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
