Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ty du har dräpt den ljufligaste oskuld,
Som lyft ett öga upp.
O, hon var falsk! –
Jag såg er knappt, min onkel; ja, der ligger
Er systerdotter, qväfd af denna hand;
Jag vet, att denna bragd ser gräslig ut.
Ack, stackars barn! Väl att din far fick dö!
Ditt gifte blef hans död, och hjertesorg
Skar af hans gamla lifstråd. Om han lefde
Och såge detta, greps han af förtviflan,
Ja, bannade sin goda engel från sig
Och kom i satans våld.
Ja, det är ömkligt! Jago vet likväl,
Att hon med Cassio har bedrifvit skam
Visst hundra gånger. Cassio har bekänt det,
Och hon belönat har hans kärleksbragder
Med samma tro- och kärlekspant, som jag
Åt henne gaf; jag såg den i hans hand.
Det var en gammaldags present, en näsduk,
Som gafs min mor tillskänks utaf min far.
O Gud! O himlaskaror!
Vill du tiga?
Det måste fram, fram, fram! – Jag tiga? Nej!
Nej, jag vill tala fritt som fria luften;
Må himmel, menskor, djeflar, alla, alla
Utropa skam åt mig; jag talar dock!
Gå nu beskedligt hem.
Jag vill ej.
Fy!
Dra värjan mot en qvinna!
Dumma Mohr!
Den näsduk, som du menar, har jag hittat
Tillfälligtvis och gifvit åt min man;
Han bad mig ofta med högtidligt allvar –
Mer än en sådan strunt mig tycktes värd –
Att stjäla den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
