Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Othello. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett bättre svärd har aldrig hängt vid höften
På någon krigsman. Nog jag mins den dag,
Då med min lilla arm och denna klinga
Jag bröt mig väg igenom större hinder
Än tjugofaldt de der. Dock, fåfängt skryt!
Hvem styr sitt öde? Nu är det förbi. –
Blif icke rädd, fastän ni ser mig väpnad;
Här är min resas slut, här är mitt mål,
Det yttersta sjömärket på seglatsen.
Ni går tillbaks förfärad? Fåfäng fruktan!
Sätt blott ett vass-strå mot Othellos bröst,
Så viker han. – Hvart skulle han väl gå? –
Ack, hur ser du nu ut? Olyckliga,
Blek som din drägt! När vi för domen mötas,
Då skall din blick min själ från himlen slunga
Och djeflar hugga den. Kall, kall, min flicka?
Liksom din kyskhet!
Fördömda niding! – Piska mig, J djeflar,
Från ägandet af denna himla-syn!
Vräk mig med hvirfvelvind! Stek mig i svafvel!
Skölj mig i afgrunds-djupa masugns-vågor!
O Desdemona, Desdemona, död? –
Död? O, o, o!
Hvar är den häftiga och arma mannen?
Se, här är jag, som fordom var Othello.
Hvar är den ormen? För den bofven fram.
Hans fötter ser jag på [1], – dock det är fabel –
Är du en djefvul, kan jag dig ej döda.
(Sårar Jago).
Vrid svärdet ur hans händer!
Jag blöder, herre, men jag är ej dödad.
Det fägnar mig. Jag vill att du skall lefva,
Ty döden är en lycka, tycker jag.
O du, Othello, som var förr så god
Och nu har fallit i en nidings snara,
Hvad skall jag kalla dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
