Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Othello
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfversättaren vidrör icke ånyo dessa lyten för att
klandra Nicander, hvilket i flera afseenden vore
olämpligt; men han önskade ännu en gång få fästa
uppmärksamheten på huru vådligt det är att vidtaga
ändringar eller förbättringar med en så stor konstnär
som Shakspeare. Huru olyckligt ett sådant försök
aflupit för sjelfva Schiller har han i noterna till
Macbeth antydt.
Jago är en af hufvudpersonerna i Othello. Uteslutes
hans samtal med Desdemona och Emilia sid. 26 och
följande, så är Jago icke mera Jago, utan en vanlig
teater-bof, sådan som man skådar dussintals. Genom ett
dylikt uteslutande bortskäres nemligen icke allenast
den vers, i hvilken Jago sjelf klarast uttalar sin
Mephistopheliska natur
"Jag är ett intet, om jag ej får häckla"
utan förderfvas ock hela motiveringen för Jagos grymma
förfarande mot den englalika Desdemona. Jago, sjelf
gift med en lättsinnig qvinna, är så djupt fallen,
att qvinlig dygd för honom hör till det otroliga. Att
skalden framställer denna otro i förbindelse med otro
på allt annat, är ett mästardrag för stort att lemna
åsido.
Uteslutes andra scenen i andra akten sid. 33, så
bortfaller, som recensenten i Svea riktigt anmärker,
"motivet för den annars nyktra och ordentliga
Cassios patriotiska rus." I förbigående må nämnas,
att Schiller var en stor beundrare af denna
scen. "Ein gewöhnlicher Dramatiker," säger han,
"hätte den Inhalt derselben beiläufig angebracht;
Shakspeare hat die ganze Aufmerksamkeit auf sie
gewandt, weil ein grosser Theil des nachfolgenden
Unheils aus der verhängnissvollen Lustigkeit dieses
Abends entspringt."
Uteslutes Biancas roll, så är icke heller Cassio
fullständigt skildrad, eller Othellos svartsjuka
på honom fullt motiverad. Det är en utmärkt lycklig
tanke af Shakspeare, att, genom Biancas kärlek till
Cassio och efterhängsenhet efter honom, åskådliggöra
Cassios för qvinnor förföriska natur.
Förflyttas slutet af tredje scenen i fjerde akten till
den femte, så försvinner ett fint behag, som mera kan
kännas än beskrifvas, ifrån Desdemonas uppfyllande
af Othellos befallning att gå till sängs.
Förkortas och versifieras Jagos samtal med Rodrigo,
så går mycket af den oförlikneliga humor förlorad,
med hvilken den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:49:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hagberg/j/0309.html
