Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Lear. II, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Reg.
Det törs jag påstå.
Hvad? Femti riddare? Är det ej nog?
Hvad tjena flera till? Ja, ens så många,
Då både kostnader och fara tala
Mot sådan mängd? Hur kan i samma hus
Så mycket folk, och under två befäl,
I sämja bo? Högst svårt, ja fast omöjligt!
Hvi kan ej ni, mylord, uppvaktning motta
Af dem, som tjena henne eller mig?
Ja, hvarför ej? Om de försumma er,
Så näpsa vi dem. Kommer ni till mig,
Så ber jag – ty jag börjar märka oråd –
Att ni blott tager fem och tjugo med,
Jag vill ej gifva tak och kost åt flera.
Jag gaf er allt.
Och det i rättan tid.
Och satte er att vårda mig och sköta
Min egendom, med förbehåll likväl
Att detta antal skulle bli min svit.
Hvad? Får jag icke komma till dig Regan,
Med mer än fem och tjugo man? Hur sad’ du?
Jag säger om det; kom ej starkare.
Rätt bra se dessa hexor ut likväl
Mot vida värre. Man får rosa den,
Som drägligast befins. (Till Goneril). Jag följer dig;
Ditt femti gör två gånger fem och tjugo:
Du älskar mig två gånger mer än hon.
Hör hvad jag säger, nådigaste herre:
Hvartill behöfvas väl de fem och tjugo,
Ja tio eller fem, uti ett hus,
Der ni uppvaktas kan af tvenne gånger
Så mycket folk?
Hvartill behöfs väl en?
O, nämn behofvet ej! I högsta nöden
Har ju den sämsta stafkarl öfverflöd.
Gif ej naturen mer än den behöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
