Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Lear. III, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vadställen och genom vattuhvirflar, öfver träsk och
gungflyn; som har lagt knifvar under hans hufvudgärd[1]
och rep i hans kyrkobänk; blandat råttpulver i
hans soppa och gjort hans hjerta så förmätet, att
han ridit på en brun trafvare öfver fyra tums breda
spänger och jagat efter sin egen skugga som efter
en förrädare. – Gud bevare dina fem sinnen! Thoms
fryser. (Hackar tänderna). Oh, du di, du di, du di! –
Gud bevare dig för väderhvirflar, olyckliga stjernor
och onda åkommor! Gif en skärf åt stackars Thoms,
som den lede fienden plågar! Se, der är han nu, –
och der, – och der, – och der igen, – och der!
(Stormen fortfar).
Lear.
Hvad? Ha hans döttrar honom sådan gjort? –
Behöll du intet? Gaf du allt ifrån dig?
Nå, må då alla syndastraff, som hänga
I himlahöjd, slå ned på dina döttrar!
Han har ej några döttrar, nådig’ herre.
Tig, skurk!
Om något kan så djupt förnedra menskan,
Så skall det vara otacksamma döttrar. –
Är det på moden, att afsätta fäder
Så liten miskund mot sitt kött bevisa?
Sinnrika straff! Det var ock samma kött,
Som aflat denna pelikan-afkomma.
Pillicock[2] satt på Pillicocks berg; –
Hallu! Hallu! Lu! Lu!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
