Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Lear. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans andes feghet, som förbjuder honom
Att våga något. Ingen förolämpning
Kan sätta fart i honom. Hvad på vägen
Vi önskat oss, kan i fullbordan gå.
Res nu tillbaka till min broder, Edmund,
Påskynda mönstringen, för an hans här.
Jag byter vapen med min man och sätter
En slända i hans hand. Vårt trogna budskap
Blir denna mannen. Ni skall snart få höra,
Om ni djerfs våga något för er sjelf,
Ett bud utaf er dam. (Ger honom en bandros). Bär detta; tyst!
Böj hit er mun; om kyssen djerfdes tala,
Han lyfte upp ditt mod i himmelshöjd.
Förstå mig och lef väl!
Er in i döden!
Min dyre Gloster! – (Edmund går).
Ack, hvilken skilnad uppå man och man!
Dig tillhör qvinnogunst; min narr till make
Min säng inkräktar.
Hertigen, ers nåd! (Hofmästaren går).
Jag var dock fordom värd ett ljud af er![1]
O Goneril, du är ej värd det stoftkorn,
Som väderilen blåser dig i ögat!
Jag fasar för ett sinnelag som ditt;
Den varelse, som ej sitt ursprung vördar,
Får aldrig stadigt fäste i sig sjelf;
Den qvist, som löser sig från närings-safven
J moderstammen, skall nödvändigt vissna
Och bli ett redskap åt en gudlös ondska.[2]
Håll upp! Dum är den texten!
Visdom och dygd föraktas af de onda;
Smuts älskar smuts. Hvad hafven J föröfvat?
Tigrar, ej döttrar, sägen hvad J gjort!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
