Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Lear. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som om det hade pressat hennes hjerta,
Och ropte: "Systrar! Qvinno-afskum! Systrar!
Kent! Fader! Systrar? Hvad? I storm? I mörker?
Tro ej på ömhet mer!" – Då strömmade
Ett heligt regn ur hennes ögons himlar
Och qväfde rösten; ut hon störtade,
Att ensam bli med sorgen.
Stjernorna,
Ja stjernorna, de styra våra öden;
Ty annars aflade ej samma par
Så skilda barn. – Ni talte mer med henne?
Nej.
Var det innan kungen reste hem?
Nej, det var efteråt.
Godt, bästa herre! –
Den stackars sjuka Lear är nu i staden;
Han mins i en och annan bättre stund
Hvarför vi kommit hit, men vill ej alls
Cordelia skåda.
Hvarför ej, min herre?
Så väldigt blygs han nu: hans egen hårdhet,
Som henne undanhöll välsignelsen,
Förviste henne, skänkte hennes arfslott
Åt sina andra två hund-ilskna döttrar –
Allt detta stinger honom nu så giftigt,
Att glödhet blygsel håller honom fjerran
Ifrån Cordelia.
Ack, den stackars herrn!
Har ni ej hört om hertigarnes krigshär?
Jo visst; den är på marsch.
Nu för jag er
Till Lear, vår kung, och öfverlemnar honom
Uti er vård. Ett vigtigt skäl mig tvingar
Att än en tid fördölja hvem jag är.
När ni lärt känna mig, skall ni ej ångra
Att ni gjort min bekantskap. Nu, min herre,
Kom, följ mig åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
