Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Lear. IV, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ack, det är han! Helt nyss man honom mött
Så vild som stormigt haf, högt sjungande;
Krans bar han utaf jordrök, åkervindor,
Vildsenap, odört, nässlor, vallmo, blåklint
Och allt onyttigt ogräs, som plär växa
Bland mustigt korn. Sänd hundra man att leta
På hvarje kappland högtbevuxen mark
Och bringa honom hit. (En officer går). Säg, mäktar konsten
Ge honom sans igen? Allt hvad jag äger
Tillfaller den i lön, som botar honom.
Jo medel finnas, nådig’ fru:
En fostermor för vår natur är hvilan;
Den felas honom, men kan kallas fram
Af mången verksam ört, hvars kraft förmår
Att lycka sjelfva sorgens ögon till.
O, J välsignade, ej kända under,
J dolda krafter uti jordens sköte,
Uppspiren af min gråt! O hjelpen, lindren
Den goda gubbens qval! –
O söken, söken honom, så att ej
Hans vilda raseri det lif förkortar,
Som icke sjelf kan leda sig?
Min fru,
Britanniens härsmakt är i antåg hit.
Det visste man förut; vår makt står rustad
Och väntar på dem. O, min dyra fader,
Din är den sak, som nu jag åtar mig!
Och derför har den stora Frankrike
Haft ömkan med min sorg och mina tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
