Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Lear. IV, 6 - Konung Lear. IV, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mitt djupa qval! O, att jag galen vore!
Då blefve från min sorg min tanke skild;
I fantasiens yrsel skulle qvalen
Ej veta till sig sjelfva.
Gif mig handen.
Jag tycker mig i fjerran trumslag höra;
Kom, fader! Jag skall skaffa er en vän.
Ack, ädle Kent, hur skall jag någonsin
Din godhet kunna löna? Dertill är
Mitt lif för kort och hvarje mått för knappt.
Att ej misskännas, är en riklig lön.
Ren sanning är allt hvad jag er berättat;
Ej mer, ej mindre.
Anlägg bättre kläder;
Din drägt påminner blott om bittra stunder,
Jag ber, lägg af den!
Nej, min goda fru;
Min plan förderfvas, om jag nu blir känd.
Min lön det vare, att ni mig ej känner
Förr’n jag och tiden tror det rådligt vara.
Nå väl, det vare så, min goda herre. –
(Till läkaren). Hur mår nu konungen?
Han sofver än.
Allgode gudar, gören honom sund
Från dessa remnor i hans kränkta själ!
Till samklang stämmen de förstämda strängar
I denna far, af sina barn förbytt!
Tillåter nu ers majestät att vi
Få väcka kungen? Han har sofvit länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
