Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Lear. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lear.
(Håller en fjäder framför Cordelias mun).
Se, fjädern rör sig! Ack, hon är vid lif!
Om hon det är, så är det ju en lycka,
Som väger upp allt hvad jag lidit har.
(Böjer knä). Min goda herre!
Bort, bort!
Det är er vän, den ädle Kent.
Pest öfver er,
Ni mördare och bofvar allesamman!
Jag kunde hafva räddat henne; nu
Är hon till evig tid för mig förlorad.
Cordelia, Cordelia, vänta! – Ha!
Hvad sad’ du? – Hennes röst var alltid låg,
Ljuflig och mild: en herrlig sak hos qvinnan: –
Jag gjorde af med skurken, som dig strypte.
Det gjorde han, mylords.
Ja, hör ni bara
Jag mins den dag, då för min skarpa klinga
De hade sprungit flinkt. Nu är jag gammal,
Och mina sorger ha mig knäckt. – Hvem är ni?
Min syn är ej den bästa; jag skall genast
Dig säga hvem du är.
Vill lyckan skryta
Af tvenne, dem hon älskat har och hatat,
Så skåda vi den ena här.
Jag skumma ögon har; – är du ej Kent?
Densamme; Kent, er ringa tjenare.
Men hvar är tjenaren, som hette Cajus?
Det är en dugtig karl, det skall jag säga;
Han slår ej falskt. – Nu är han död och rutten.
Nej, nådig herre; jag är samme man.
Det skall jag se snart nog.
Som följt från början
Utaf er motgångs och förnedrings bana
Jemt edra sorgsna fjät.
Välkommen hit!
Välkommen är ej någon. Här är allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
