Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Lear. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dödt, mörkt och tröstlöst. Edra äldsta döttrar
Ha burit hand på sina egna lif,
Dött i förtviflan.
Ja, det tror jag nog.
Han vet ej hvad han säger; att för honom
Oss nu tillkännagifva, fåfängt är.
Ja, det är fåfängt.
Edmund är död, mylord.
En småsak här! –
Hör nu min vilja, gode herrar alla:
All tröst, som skänkas kan så väldig ofärd,
Skall bli försökt. Här lemna vi ifrån oss,
Till förmån för det gamla majestätet,
Vår herrskarmakt. (Till Edgar). Er rätt skall återställas
Förökad med en glans, som mer än väl
Ni har förtjent. Hvar vän skall för sin dygd
Belöning smaka, och hvar fiende
Skall dricka sina synders kalk. – Se, se!
Min stackars flicka strypt![1] – Nej, intet lif!
Hvi skall en häst, en hund, en råtta lefva
Och du ej andas alls?
Ack, aldrig mera kommer du igen!
Nej, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig! –
Knäpp denna knappen upp![2] – Haf tack, min vän! –
Ha, ser ni ej? – Se der! – Se hennes läppar! –
Se der, se der! (Han dör).
Han svimmar; – o, min kung!
Brist, hjerta, brist, jag ber!
Se upp, min kung!
Qvälj ej hans ande; fare den i frid!
Den älskar honom ej, som längre vill
På verldens hårda pinbänk sträcka honom.
Ack, han är verkligt död!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
