- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Elfte bandet /
140 / 28

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muntra fruarna i Windsor. II, 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förnämaste af dem alla; och ändå var der grefvar och,
hvad som mera är, drabanter; men, det försäkrar jag
er, sådant der frågar hon allsinte efter.

Falst. Men hvad säger hon om mig? Var kort, min goda Mercuria.

Quickly. Ack, hans nåd, hon har fått ert bref, för
hvilket hon tackar er sinom tusen gånger; och hon
låter er veta, att hennes man är ute emellan tio och
elfva.

Falst. Tio och elfva?

Quickly. Ja visst; och då kan ni komma och se på det
der porträttet, ni vet väl, sad’ hon; – herr Ström,
hennes man, är då icke hemma. Ack, den söta goda frun
lefver icke för goda dagar tillsammans med honom! Han
är en riktigt schaluxer äkta man; hon lefver ett
riktigt tråkigt lif med honom, stackars liten.

Falst. Tio och elfva: rekommendera mig hos henne; jag skall komma på punkten.

Quickly. Nå, det var snällt. Men jag har en annan
kummision till hans nåd. Fru Page skickar er sina
hjerteliga helsningar, hon också; – och hon bad mig
hviska er i örat, att hon är en så honett hygglig
och ärbar qvinna, och tillika en – det skall jag säga
er – som aldrig nånsin försummar hvarken sin morgon-
eller aftonbön, så väl som någon i Windsor, hvem som
helst det vara må; och hon bad mig helsa hans nåd att
hennes man går sällan ut, men hon hoppas att det väl
skall bära åt någon gång. Jag har aldrig i min dar
sett ett qvinfolk så pinkär i en karl. Minsann tror
jag icke att ni kan hexa; ja, min själ, tror jag så.

Falst. Åh nej, kära du, det kan jag visst icke;
undantagandes tjuskraften i mina älskvärda egenskaper,
kan jag icke hexa på något annat vis.

Quickly. Gud signe er för det!

Falst. Men säg mig nu en sak: har Ströms hustru och
Pages hustru anförtrott hvarandra att de älska mig?

Quickly. Jo, det skulle ni se! Nej, så dumma ä’ de
inte, hoppas jag. Det vore minsann ett spektakel! Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:56:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hagberg/k/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free