- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Elfte bandet /
153 / 41

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muntra fruarna i Windsor. III, 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ANDRA SCENEN.



En gata i Windsor.

(Fru Page och Robert uppträda).

Fru Page. Nå, gå på nu, min lilla kavaljer; du är
van att gå bakom, nu går du framför. Hvilket vill
du heldre: leda mina ögon, eller ögna din husbondes hälar?

Rob. Jag vill minsann heldre gå framför er som en
karl, än efter honom som en dverg.

Fru Page. Hå, du är en liten smickrare; jag tror det
blir en hofman af dig med tiden.

(Ström kommer).

Ström. Ett lyckligt möte, fru Page! Hvart gäller resan?

Fru Page. Till er fru, min herre. Är hon hemma?

Ström. Ja, och leds efter sällskap, så att hon knappt
hänger tillhopa. Om edra män vore döda, så tror jag att ni skulle gifta er båda.

Fru Page. Var viss på det – med två andra männer.

Ström. Hvar har ni fått er den här finurliga väderhanen?

Fru Page. Jag kan inte säga hvad pocker han heter nu
igen, den, som min man fick honom af: hur låter din riddares namn, min gosse?

Rob. Sir John Falstaff.

Ström. Sir John Falstaff!

Fru Page. Ja, just han; aldrig kommer jag ihåg namn. –
Min man och han äro så goda vänner! – Är er fru verkeligen hemma?

Ström. Ja, det är hon verkeligen.

Fru Page. Med er tillåtelse, min herre, – jag trånar riktigt efter att se henne.

(Fru Page och Robert gå).

Ström. Har då den der Page ingen hjerna, inga ögon,
ingen eftertänka? Det sofver säkert alltihop; han
förstår icke att bruka det. Den pojken bär minsann ett
bref tjugo mil, så lätt som en kanon träffar pricken
på tolf gånger tjugo steg. Han lappar sjelf ihop sin
hustrus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:56:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hagberg/k/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free