Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men sminkade helt fagert upp sin ondska.
Kort sagdt, man vräkte ned oss i en slup
Och förde ut oss några mil på hafvet;
Der låg tillreds ett ruttet båt-skelett,
Aftackladt, utan segel, mast och tåg,
Så skralt att sjelfva råttorna det skydde.
Der satte de oss ut att höja rop
Mot hafvet, som emot oss röt; att sucka
Mot vind, som suckande igen blott ökte
Vår pina med sin ömkan.
Mir. Ack, hvad oro
Jag då er gjorde!
Prosp. Nej, en cherubim
Du var, som mig bevarade! Du log
Upplifvad utaf himmelskt mod och kraft,
När jag med salta droppar fyllde hafvet
Och suckande min börda bar: du gaf
Mig tålamodets kraft att härda ut
Hvad helst, som måtte hända oss.
Mir. Hur kommo vi i land?
Prosp. Det var Guds nåd.
Friskt vatten hade vi och något mat,
Som Gonzalo, en ädling från Neapel,
Förordnad att utföra deras plan,
Oss gaf utaf barmhertighet tillika
Med rika kläder, husgeråd och linne,
Som sedan kom oss väl tillpass. Den ädle,
Som visste att jag böcker älskade,
Gaf mig utur min boksal några band
Långt mera värda än mitt hertigdöme.
Mir. O finge jag den mannen se en gång! –
Nu reser jag mig upp.
Prosp. Sitt still och hör
Det sista utaf våra qval till sjös.
Vi landade på denna ö, och här
Har jag, din lärare, dig bättre fostrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
