Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Än andra furstar, som ha mera tid
Till lust och flärd och sina barn försumma.
Mir. Er löne himlen! Säg mig nu, min far, –
Än klappar oron i min själ – hvad orsak
Ni haft att väcka denna storm?
Prosp. Så vet:
En sällsam slump, en lycka full af godhet,
Som nu min herrskarinna är, har bragt
Till dessa stränder mina fiender.
Jag vet, i kraft utaf min spådomsande,
Att från mitt zenith nu en lycko-stjerna
Nedstrålar huldt. Om dess inflytande
Jag nu försummar, är det med min lycka
För evigt slut. – Låt bli att fråga mer;
Nu är du sömnig; god den dvalan är,
Låt den få råda: du kan den ej motstå.[1]
(Miranda somnar).
Kom, kom, min tjenare! Nu är jag redo.
Kom, Ariel, kom![2]
Ariel. Hell, store mästare!
Hell, vördnadsvärda herre! Här jag kommer
Dig till behag. Vill du, att jag skall flyga,
Simma, i lågor dyka, eller rida
På krusigt moln? Befall! Din Ariel
Af alla krafter lyder.
Prosp. Har du, ande,
Den storm, som jag dig böd, till fullo verkställt?
Ariel. Till minsta prick. Jag äntrade hans fartyg;
Än midtskepps, än i stäfven, än på däck,
Än i kajutorna jag tände fasa.
Emellanåt jag delte mig itu
Och tände här och der. I mast och topp,
I rår och bogspröt flammade jag särskildt
Och slog så hop uti en enda flamma.
Zeus’ blixtrar, thordönsskrällars förebud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
