Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej voro mer synvillande och flinka;
Eld, brak och dån af svafvelviggar tycktes
Belägra den stormäktiga Neptunus,
Med darrning slå de djerfva vågor, ja
Hans treudd skaka.
Prosp. Du min raska ande!
Hvem var så stark och modig, att han ej
Af detta gny blef galen?
Ariel. Ingen enda,
Som ej blef febertokig och begick
Förtviflans upptåg. Ja, matroserna
Sig kastade uti det salta skummet
Från skeppet, tändt af mig i ljusan låga.
Kungssonen Ferdinand, med håren resta, –
De voro mera lika vass, än hår –
Sprang kring och skrek: "nu helvetet är tomt,
Och alla djeflar lösa."
Prosp. Bra, du ande!
Var det ej nära land?
Ariel. Helt nära, herre.
Prosp. Och ingen gick förlorad?
Ariel. Ej ett hårstrå;
Knappt fastnade en fläck vid deras kläder;
Spritt nya tycktes de. Som du befallte,
Har jag dem troppvis spridt kring hela ön.
Kungssonen lät jag landa för sig sjelf;
Han kyler luften nu med sina suckar,
Och sitter sorgsen i en vrå af ön
Med armarna i kors.
Prosp. Matroserna
På kungens skepp, hvad har du gjort med dem
Och resten utaf flottan?
Ariel. Lugnt i hamn
Är kungens skepp uti den djupa bugten,
Der du en gång vid midnatt böd mig hemta
Från stormiga Bermuder[1] serladagg.
Folket har jag instufvat under däck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
