Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen. I, 2 - Stormen. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prosp. Det verkar. –
Bra gjordt, min Ariel! – (Till Ferdinand och Miranda). Kom, följ mig nu! – (Till Ariel).
Hör hvad du nu skall göra.
Mir. (Till Ferdinand). Trösta dig!
Min far är ej så omild som det tycks
Utaf hans tal, han brukar så ej vara
Som nu han var.
Prosp. (Till Ariel). Så fri som himlens vind
Du blifva skall; uträtta punkligt blott
Allt hvad dig ålagdt är.
Ariel. Till punkt och pricka.
Prosp. Kom, följ mig. – Tala ej för honom, du!
Gonz. Jag ber, var munter, herre! Ni har skäl,
Så väl som vi, till fröjd. Vår räddning är
Mer värd än vår förlust; gemensam var
Vår ofärd; hvarje dag en sjömans hustru,
En köpmans skeppare och köpman’ sjelf
Ha samma skäl till sorg; ett underverk
Vår räddning var, och få bland millioner
Det kunna säga. Derför, gode herre,
Väg sorg mot glädje visligt.
Alonzo. Tyst, jag ber!
Seb. Den trösten smakar honom som kall soppa.
Ant. Sjukbesökaren släpper honom icke så lätt.
Seb. Se nu drar han upp sitt qvickhets ur;
bäst det är, så slår det.
Gonz. Herre, –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
