- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Elfte bandet /
222 / 24

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen. II, 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ant. Hvilken omöjlighet skall han härnäst göra möjlig?

Seb. Han skall säkert föra hem den här ön i sin ficka
och skänka den åt sin son, som om den vore ett äpple.

Ant. Och så ut kärnorna i hafvet för att frambringa flera öar.

Gonz. Än se’n?

Ant. Lycka till!

Gonz. Herre, vi talade om att våra kläder nu se så
nya ut, som då vi voro i Tunis på er dotters bröllop,
som nu är drottning.

Ant. Den herrligaste drottning, som någonsin kommit dit.

Seb. Ursäkta mig, undantagandes enkan Dido.

Ant. O, enkan Dido! Ja, enkan Dido!

Gonz. Är icke min jacka så ny, som den var första
dagen jag bar den? Jag menar på sätt och vis.

Ant. Det der "sätt och vis" var bra uppfiskadt.

Gonz. Då jag bar den på er dotters bröllop.


Alonzo. Ni stoppar i mitt öra dessa ord,
Som röra upp min själ. O, att jag aldrig
Bortgift min dotter der! På vägen hem
Min son jag miste; ja, och henne med,
Som nu är från Italien så fjerran,
Att aldrig mer jag henne skådar. O!
Min arfving af Neapel och Milano,
Hvad hafsvidunder har uppslukat dig?


Franc. Han lefver visst, min kung. Jag honom såg
Hur vågorna han slog inunder sig
Och red på deras rygg. Han trådde vattnet,
Hvars ilska han slog undan, trotsande
De värsta bränningar, som mötte honom.
Sitt stolta hufvud öfver böljors strid
Han höll och rodde sig med starka armar
Och friska tag till stranden, som sig böjde
Utöfver sjönött grundval, för att hjelpsam
Ta honom mot. Helt visst han kom i land
Med lifvet.


Alonzo.         Nej, det är förbi med honom!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:56:10 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hagberg/k/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free