Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Seb. Jo; och säkert
Är det ett dröm-språk, ja du talar visst
I sömnen nu. Hvad var det, som du sade?
En sällsam hvila är det till att sofva
Med öppna ögon, stå och gå och tala
Och likväl sofva tungt.
Ant. Sebastian,
Du låter sjelf din lycka slumra, ja
Din lycka dö; du blundar – och är vaken.
Seb. Du snarkar ganska tydligt; det är mening
Uti den snarkningen.
Ant. Jag är mer allvarsam än vanligt; ni
Bör också vara så, om ni förstår mig;
Gör det, så skall ni blifva trefaldt större.
Seb. Nå väl, jag är ett stilla vatten.
Ant. Jag
Skall lära er att flöda.
Seb. Gör så; ebb
Hör annars till min makliga natur.
Ant. O visste ni hur varmt min plan ni gillar,
Fast ni den gäckar! Hur, när ni den blottar,
Ni pryder upp den! Har man ebbens lynne,
Så kan man ofta sätta sig på grund
Igenom egen rädsla eller tröghet.
Seb. Fortfar! Din blick och dina kinder tyckas
Förkunna något, hvars framfödande
Dig kostar mycken smärta.
Ant. Hör då, herre!
Fast denna minnessvaga herrn, hvars minne
Knappt öfverlefva skall hans jordafärd,
Har nästan öfvertygat kungen här –
Ty han är kungens sladder-ande blott –
Att sonen lefver än, så är det dock
Fullt så orimligt, att han icke drunknat,
Som att den simmar nu, som sofver der.
Seb. Jag kan ej hoppas, att han icke drunknat.
Ant. Hur gryr ej utur detta icke-hoppas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
