- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Elfte bandet /
231 / 33

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen. II, 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(Trinculo kommer).
En af hans andar kommer att mig pina,
För det jag bär för långsamt fram min ved.
Jag vill raklång mig lägga här på marken;
Kanhända att han då ej blir mig varse.


Trinc. Här är hvarken buske eller snår, som det
ringaste kan skydda en mot oväder, och redan lagar
det sig till en ny storm. Jag hör hur det piper
i luften. Det svarta molnet der, det stora der,
ser ut som ett gammalt fastage, som inte kan hålla
tätt. Dundrar det en gång till så som det dundrade
nyss, så vet jag icke hvar jag skall krypa undan;
det der molnet kan icke annat än ösa ned ämbartals. –
Hvad är det för slag? En menniska eller en fisk? Död
eller lefvande? En fisk: han luktar som en fisk; ja,
minsann luktar han icke som fisk, och gammal fisk
till! En sorts kabeljo, och den icke af aldrafärskaste
sorten. En underlig fisk! Om jag nu vore i England,[1]
som jag en gång varit, och bara hade den här fisken
afmålad, så skulle hvarenda helgdags-narr der ge
mig ett silfvermynt for att få se den. Der skulle
det här vidundret göra mig till behållen karl,
ty hvartenda underligt djur der föder sin man. Der
vill man inte ge ett runstycke för att hjelpa en lam
tiggare, men ger ut tio for att se en död Indian.[2] Ben
har han som en menniska, och hans fenor se ut som
armar! Minsann är han icke varm! Nu ger jag min
förra mening till spillo. Det är ingen fisk, men
en af öns innevånare, som nyss har fått en åskvigg
i skallen. (Åskan hörs). Aj, aj, ovädret börjar om
igen! Mitt bästa råd blir att krypa under hans kappa;
det fins icke något annat skjul här. Olyckan skaffar
en ofta kuriösa sängkamrater. Här vill jag svepa in
mig, tills det mustigaste af ovädret gått öfver.

(Stephano kommer sjungande med en butelj i handen).

Steph.
        Jag går ej mer till sjös, till sjös,
                Här skall jag dö på land; –


[1] Om jag nu vore i England m. m. Djurförare
brukade på Shakspeares tid, lika som än i dag, afmåla
apor, krokodiler, lejon och andra utländska djur på
sina skyltar.
[2] En död Indian. Folket gjorde sig mycket underliga
föreställningar om den nya verldens innevånare. Jmfr
Henrik den åttonde, sid. 94.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:49:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/k/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free