Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och mins ej att jag sett ett qvinno-anlet,
Så när som på mitt eget i min spegel.
Af män har jag ej skådat mer än er
Och honom, som min dyre fader är;
Men hur för resten menniskor se ut,
Förstår jag mig ej på. Dock, vid min brudskatt
Min blygsamhet, jag svär att jag ej önskar
Mig något annat sällskap genom lifvet,
Än er. Ej heller kan inbillningen
Ett väsen, skönare än er, sig bilda. –
Dock, nu jag pratar allt för vildt och glömmer
Min fars förbud.
Ferd. Miranda, jag är prins,
Ja konung, tror jag – o, att så ej vore! –
Och skulle lika litet härda ut
Med denna slaftjenst, som jag skulle tåla
Spyflugans stygn på mina läppar. – Hör,
Hör hur min själ nu talar! Ögonblickligt,
I första stund, jag såg er, flög mitt hjerta
Till er i tjenst. Nu bor det der och gör
Mig till er slaf; det är för er skull blott
Som jag så tåligt bär mitt slafveri.
Mir. Ni älskar mig?
Ferd. O jord och himmel, vittna med min tunga
Och krön med framgång hvad jag högt bedyrar,
Om jag sannfärdig är; men är jag falsk,
Så vänd till ondo allt hvad kärt jag hoppas!
Utöfver allt i verlden jag er älskar
Och ärar och beundrar!
Mir. Ack, jag toka,
Som gråter öfver hvad som fröjdar mig!
Prosp. O huru skönt två trogna hjertans möte!
Må himlen regna nåd på hvad som knoppas
Emellan dem!
Ferd. Säg, hvarför gråter ni?
Mir. För det jag är så ringa och ej vågar
Tillbjuda hvad jag ville gifva er,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
