Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prosp. Nu nalkas mina planer till sin mognad,
Min trolldom sviker ej, och mina andar
Mig äro lydiga; rak vandrar tiden
Med bördan på sin rygg. Hvad lider dagen?
Ariel. Mot sjette timman; samma tid som ni
Har lofvat att vårt arbet skulle ändas.
Prosp. Jag gjorde så, då denna storm jag väckte.
Säg, ande, huru står det till med kungen
Och med hans sällskap?
Ariel. Bundna äro alla
På samma sätt som ni befallte mig
Och så som ni dem lemnade, min furste.
De äro alla fångna i den lindskog,
Som skyddar emot vindarna er cell:
De komma ingen väg, förr’n ni dem löser.
Så kungen som hans bror och eder bror
Nu äro alla tre vansinniga;
De andra sörja öfver dem, betagna
Af sorg och qval, men mest af alla han,
Som ni "den ädle Gonzalo" plär kalla;
Hans tårar rinna ned uti hans skägg,
Som takdropp går om vintern från ett rörtak.
Er trolldom har så väldigt gripit dem,
Att, om ni såge dem, ert hjerta säkert
Nu smälta skulle.
Prosp. Tror du det, du ande?
Ariel. Mitt skulle det, om jag en menska vore.
Prosp. Så skall ock mitt. Har du, som blott är luft,
En känsla utaf deras lidanden,
Och skulle ej jag sjelf, som är ett väsen
Af deras art och känner lika starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
