Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och djupare än nånsin sänklod forskat
Vill jag min svartkonstbok i hafvet dränka.
(Högtidlig musik. Ariel kommer tillbaka; efter honom Alonzo med förtviflade åtbörder, följd af Gonzalo; äfvenså Sebastian och Antonio, följda af Adrian och Francisco. Alla inträda inom den magiska cirkel, som Prospero uppritat, och stå förtrollade der. Prospero talar).
Högtidlig sång, den bästa tröstaren
För vilda griller, bote nu din hjerna,
Som kokat utan gagn uti ditt hufvud! –
Stan der, nu ären J förtrollade. –
Du helga Gonzalo, du ärans man,
Mitt öga gör med dina ögon sällskap
Och fäller broderliga droppar ned. –
I ögonblicket löser jag min trolldom,
Och liksom morgon öfverraskar natten
Och smälter mörkret, börja deras sinnen
Att vakna och de dunkla dunster skringra,
Som grumlat deras klarare förnuft. –
Du gode Gonzalo, min räddare,
Och trogne tjenare åt den du följer,
Hvad godt du gjort, det vill jag löna dig
Så uti ord som handling. – Obarmhertig
Du var mot mig och mot mitt barn, Alonzo;
Din broder hjelpte dig; – Sebastian,
Nu pinas du för sådant; – kött och blod,
Min broder, du, som äregirig bortdref
Natur och samvete och med Sebastian,
Hvars samvetsqval nu också äro värst,
Er konung ville mörda, – jag förlåter
Hur onaturlig du än är! – Förståndet
Begynner nu på dem att svälla; floden
Skall snart förnuftets stränder fylla upp,
Fast nu de äro gyttjiga och svarta. –
Ej någon af dem ser och känner mig: –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
