Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormen. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I hvilket, som jag tror, vansinne höll mig.
Allt detta, om det ej synvilla är,
Tycks vittna om att något sällsamt händt.
Jag gifver dig ditt hertigdöme åter;
Förlåt hvad jag har brutit! – Men hur kan
Milanos hertig lefva än och här?
Prosp. Först, ädle vän, låt mig omfamna dig,
Du gamle Gonzalo, hvars ära ej
Har gräns och mått!
Gonz. Jag vill ej svärja på
Om detta verkligt eller icke är.
Prosp. Än spökar trolleriet i er hjerna,
Så att ni icke tror på verkligheten:
Välkomna, mina herrar, allesamman! –
(Afsides till Sebastian och Antonio).
Men ni, god’ herrar, vore så jag sinnad,
Jag kunde mana fram er konungs vrede
Utöfver er som högförrädare,
Men jag vill icke sqvallra.
Seb. Djefvulen
Skenbarligt talar genom honom.
Prosp. Nej, –
Hvad dig beträffar, brottslige, som icke
Jag broder kalla vill, på det att ej
Min mun jag må förpesta, jag förlåter
Hvad värst du gjort, ja allt, och fordrar blott
Mitt hertigdöme åter; och du måste,
Jag vet det, lemna det tillbaka nu.
Alonzo. Om du är Prospero, så låt oss veta
Hur du blef räddad och hur hit du kommit,
Der vi för trenne timmar sedan ledo
Vårt skeppsbrott, och der jag förlorade –
Hur skarp är icke detta minnes udd! –
Min Ferdinand.
Prosp. Jag det beklagar, herre.
Alonzo. Obotlig är förlusten; tålamodet
Har sagt mig, att det ej kan hjelpa mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
