Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brut. Godt. Gå till porten; någon bultar der.
(Lucius går).
Se’n Cassius först mig eggade mot Cæsar,
Har jag ej sofvit.
Från första tanken på en ryslig gerning,
Tilldess den görs, är hela mellantiden
Lik ett fantom, en dröm af ångest full.
Vår genius och hans verktyg i vår kropp
Rådpläga då; och hela menskans väsen,
Liksom ett litet rike, lider då
Af upprorskänningar.
Luc. Er broder Cassius[1] står vid porten, herre,
Och önskar tala med er.
Brut. Är han ensam?
Luc. Nej, flera äro med.
Brut. Du känner dem?
Luc. Nej;
Djupt ned i pannan hattarna de tryckt
Och svept i kappan halfva anletet,
Så att det var mig rent omöjligt, herre,
Att känna dem igen.
Brut. Nå, låt dem komma. (Lucius går).
Det är de sammansvurna. Myteri,
Blygs du att visa fram en hotfull panna
Om natten, då det onda är som friast?
O säg, hvar finner du väl då vid dagsljus
En håla dunkel nog att låna larf
Åt ditt vidunderliga anlete?
Sök ingen sådan alls! Göm det i löjen
Och vänlighet; ty om du träder fram
I medfödd skepnad, vore ej en gång
Tartaren sjelf nog mörk att dölja dig
Så att du ej blef röjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
