Print (PDF) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 JULIUS CAESAR. III, 2.
O gudar, dömen om hur innerligt
Cmsar höll Brutus kär! Den stöten var
Den grymmaste af alla, ty när C sar
Såg Brutus stöta till, blef han förkrossad
Af en otacksamhet, långt starkare
Än mördarns arm. Då brast hans hjeltehjerta,
Och svepande sitt anlet i sin mantel,
Tätt vid grundvalen till Pompeji blidstod,
Som strömmade af blod, föll store Cmsar.
0, kvilket fall var icke det J landsmän!
Der föllo ni och jag, vi föllo alla,
Och mördarskaran jubilerade.
Ack ja, J gråten! Och jag ser J kännen
Medömkans kraft. 0, hvilka milda droppar!
Ni goda själar! Ilvad? J gråten nu,
När blott J sen vår Cmsars mantel sårad?
Se här! (iAfhöljer liket,).
Här är han sjeif, af nidingshänder sargad!
1 Borg. 0, hvilket sorgligt skådespel!
2 Borg. Du ädle Cresar!
3 Borg. 0 jemmerfulla dag!
4 Borg. 0 bofvar! Nidingar!
1 Borg. 0, hvilken blodig syn!
2 Borg. Vi vilja ha hämd! Hämd! Ut ikring staden!
Sök - bränn - sved - mörda - slå - låt ingen ni-
ding lefva!
Ant. Håll, landsmän!
1 Borg. Tyst der! Antonius talar!
2 Borg. Vi vilja höra honom, vi vilja följa honom, vi
vilja dö med honom!
Ant. Ack, goda, kära vänner, låt mig ej
Uppreta er till sådant stormigt uppror!
De, som det gjort, de äro ärans män;
Jag vet ej alls hvad enskild harm de haft,
Som dem förmått dertill; de äro kloka
Och ärans män, och skola utan tvifvel
Er gifva goda skäl för hvad de gjort.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
