Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O gudar, dömen om hur innerligt
Cæsar höll Brutus kär! Den stöten var
Den grymmaste af alla, ty när Cæsar
Såg Brutus stöta till, blef han förkrossad
Af en otacksamhet, långt starkare
Än mördarns arm. Då brast hans hjeltehjerta,
Och svepande sitt anlet i sin mantel,
Tätt vid grundvalen till Pompeji bildstod,
Som strömmade af blod, föll store Cæsar.
O, kvilket fall var icke det J landsmän!
Der föllo ni och jag, vi föllo alla,
Och mördarskaran jubilerade.
Ack ja, J gråten! Och jag ser J kännen
Medömkans kraft. O, hvilka milda droppar!
Ni goda själar! Hvad? J gråten nu,
När blott J sen vår Cæsars mantel sårad?
Se här! (Afhöljer liket).
Här är han sjelf, af nidingshänder sargad!
Ant. Ack, goda, kära vänner, låt mig ej
Uppreta er till sådant stormigt uppror!
De, som det gjort, de äro ärans män;
Jag vet ej alls hvad enskild harm de haft,
Som dem förmått dertill; de äro kloka
Och ärans män, och skola utan tvifvel
Er gifva goda skäl för hvad de gjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
