Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brut. Hvad nytt, Lucilius? Är Cassius här?
Lucil. Han är här straxt; och Pindarus är kommen
Att föra fram till dig sin herres helsning.
Brut. Han helsar vänligt. – Pindarus, din herre –
Af egen vilja, eller ock förledd –
Har gett mig stora skäl att önska ogjordt
Det som är gjordt, men om han kommer nu,
Skall jag bli ställd tillfreds.
Pind. Jag tviflar icke,
Att ju min ädle herre visar sig
Så som han är: en man af vett och heder.
Brut. Jag tvillar ej på honom. – Hör, Lucilius,
Berätta mig hur han dig tog emot.
Lucil. Uppmärksamt och med mycken artighet,
Men ej med det förtroligare väsen,
Det öppna, vänskapsfulla sätt att vara,
Som han af gammalt hade.
Brut. Du har tecknat
En vän, hvars värma kallnat. Mins, Lucilius,
När vänskap börjar sjuklig bli och tyna,
Så nyttjar den en tvungen höflighet.
I ren och enkel trohet fins ej konst;
Men sveksamt folk, likt betselrädda hästar,
Sig kråma skönt och lofva ståtligt anlag,
Dock när de nödgas känna blodig sporre,
Då sjunker manen och de gifva tapt
Som usla kampar. – Närmar sig hans här?
Lucil. De skulle hafva nattqvarter i Sardes.
Den största delen, hela rytteriet
Har Cassius med sig. (Man hör en marsch).
Brut. Tyst; han är här redan.
Låt oss helt sakta tåga honom mot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
