Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enob. Kära herre, då hade ni lemnat ett underbart
mästerstycke obesedt: hade ni icke fått den lyckan at se
det, så hade det varit strunt med hela er resa.
Ant. Fulvia är död.
Enob. Hvad säger ni?
Ant. Fulvia är död.
Enob. Fulvia?
Ant. Död!
Enob. Nå, så gif då gudarna ett tackoffer, herre. När
det behagar deras gudomligheter att ta en hustru ifrån en,
så påminner det oss om skräddarena på jorden, innebärande
den hugsvalelse, att när gamla kläder ä’ utslitna, så är
skräddaren karl att sy nya. Funnes inga fler qvinnor än
Fulvia, så vore ni visserligen illa fast, och ert öde vore
beklagansvärdt. Denna sorg är bekransad med tröst; af
ett gammalt lintyg kan man göra ett nytt lifstycke; —
och, i sanning, de tårarna, som skulle vattna den sorgen,
de bo i en lök.
Ant.
Uppträden, som hon tillställt uti staten,
Tillåta ej min bortovaro.
Nog skämtadt nu. — Låt våra höfdingar
Få veta vårt beslut. Jag skall förklara
För drottningen vår bråda resas orsak
Och söka hennes orlof. Ej allenast
Vår Fulvias död med flera ömma skäl
Mig öfvertala; utan också bref
Af många varma vänners hand i Rom
Vår hemkomst yrka strängt. Sextus Pompejus
Har bjudit Cæsar trots och herrskar nu
På hafvets rymd. Ett vankelmodigt folk,
Hvars kärlek då först söker den förtjente,
När hans förtjenst har slut, begynner flytta
Pompeji storhet och hans värdigheter
Uppå hans son, som, stor i namn och makt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
