Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sig smyger redan intill Romas hamn;
Två borgerliga makters jemlikhet
Betänkligt uppror föder. Mäktig vorden,
Blir den, som nyss var hatad, älskad nu.
Biltog Pompejus, rik på fadrens ära,
Inkryper hal i allas deras hjertan,
Som icke vunnit på det skick, som är,
Och deras mängd befinnes fruktansvärd; —
Och lugnet, sjukt af hvilan, söker bot
I hvar förtviflad hvälfning. Än ett skäl,
Som också bäst bör kunna trygga er,
Är Fulvias död.
Väl är från dårskap ej min ålder fri,
Men dock från barnslighet. Kan Fulvia dö?
Ja, hon är död, min drottning.
Se här och läs vid någon kunglig fristund
Om bullret, som hon väckt; och sist det bästa;
Se, när och hvar hon dog.
Man utan trohet!
Hvar är det helga kärl, du skulle fylla
Med sorgens tårar? Nu jag ser, jag ser
Af Fulvias död hvad sorg åt min du ger!
Håll upp att bannas, haf nu sans att höra
De planer, jag gjort upp; de stå och falla,
Som dig det rådligt syns. Ja, vid den sol,
Som kokar Nilens dy, jag reser hädan
Din hjelte, tjenare: gör krig och fred,
Som dig behagar.
Lossa bältet, flicka! —
Låt bli! — Jag mår i blinken väl och illa,
Antonii kärlek lik.
Håll, dyra drottning!
Vitsorda väl en kärlek som består
Hvad prof som helst.
Det sade Fulvia mig.
Jag ber dig, vänd dig bort, begråt din maka,
Bjud se’n farväl och säg att dina tårar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
