Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antonius och Cleopatra. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Murbräckan bli, som störtar ned dess vallar,
I stället att dem binda. Bättre då
Att utan detta band vi vore vänner,
Än att vi ej det skulle akta båda.
Låt bli att kränka mig med edra tvifvel.
Nu har jag talat ut.
Ni skall ej finna,
Fastän ni tviflar, minsta spår af det,
Som ni tycks frukta för. Nu alla gudar
Bevare er och göre Romarns hjerta
Er undergifvet! Här vi skiljas åt.
Farväl, min goda syster! O, farväl!
Dig vare elementerna bevågna
Och fylle upp din själ med fröjd; farväl!
Min ädla bror, —
Det glänser en April
I hennes ögon; det är kärleks vår,
Och detta regn bebådar den. — Var glad.
(Till Cæsar).
Sörj, broder, för min makes hus, och —
Hvad,
Octavia?
Jag skall hviska i ditt öra.
Ej hennes tunga hjertat lyda vill,
Ej heller hjertat tungan mästra kan.
Så svanens dun på svällda floden simmar
Och sjunker ej åt någondera sidan.
(Afsides till Agrippa).
Hvad? Cæsar gråta?
Moln är på hans panna.
Det vore illa det, om häst han vore,
Nu är han dock en karl.
Hvad, Enobarbus?
Marcus Antonius nästan tjöt, då han
Fann Julius Cæsar mördad; och han gret,
När vid Philippi Bruti lik han såg.
Han plågades af ögonfluss det året;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
